Työelämä
Exploatering av arbetskraft Tre av AKT:s medlemmar hamnade personligen uppleva, hur länge rättens avgörande kan räcka. På grund av utdragenheten förlorade de lönefordringar.
Text och bild Tua Onnela
Översättning Kenneth Liukkonen
24.06.2026
Pepe Tirronen promenerar mot Norra Savolax tingsrättens ämbetshus, Palokärki, i Kuopio centrum. En bekant plats.
Det var här det var menat att Tirronen och hans kollegor skulle få rätt, efter att arbetsgivaren hade lämnat löner obetalda. Till slut fick man rättvisa, men…
Berättelsen är lång.
Den börjar med år 2019 i företaget Finturist Ab. Företaget erbjöd då busstransporter under ledningen av sin dåvarande ägare, med rysk bakgrund.
Lockad av ägaren flyttade erfarna bussföraren Denis Iakovlev från Ryssland till Finland, för att arbeta för Finturist. Lite misstänksam hade han varit. Han visste inget om Finland, och chefen verkade inte heller så hjälpsam.
Iakovlev började i arbetet. Det fanns gott om jobb. Han arbetade långa dagar och kvällar, nätter och söndagar. Trots det räckte lönen inte till att leva. Iakovlev var utmattad och häpen.
Iakovlev frågade sin lärare i finska, Olga Kuusela, om arbetslivet i Finland verkligen var så hårt, när man inte ens hinner äta eller göra något annat än endast arbeta.
Kuusela rådde Iakovlev att ansluta sig till AKT och föra bok över sina arbetstimmar. Iakovlev förde lista och visade pappret för sin arbetsgivare.
– Arbetsgivaren sa att han torkar stjärten med den, säger Iakovlev.
Samtidigt började bussföraren Timo Räsänen och lite senare föraren Pepe Tirronen arbeta på företaget. De var bekanta med det finska arbetslivet, därför märkte de snabbare, att allt inte var som det ska.
– Jag hade redan på föregående arbetsplats lärt mig att kontrollera löneremsorna. På dem såg jag att det för varje dag, utbetalats ett par timmar mindre lön, än det borde ha. Pekkanen-dagarna var obetalda, övertidsarbete och så vidare, säger Tirronen.
– När jag tog saken till diskussion, ropade arbetsgivaren i telefonen, att jag inte skulle ringa mera. Han spärrade mina samtal.
Räsänens upplevelser var lika. Han fick ingen lön och behandlingen var oskälig.
– Även det var förarens fel, när fordonet fick något fel, säger Räsänen.
Det blev klart, att samtalen med arbetsgivaren inte skulle lösa problemen. Arbetsgivaren tyckte att han hade betalat rätt och ville inte diskutera saken.
Var och en av de tre förarna kontaktade AKT. Efter det verkade saker framskrida ett tag.
Fallen skedde i lite olika tidpunkter, men före sommaren 2022 hade alla tre, med hjälp från AKT, stämt Finturist inför rätten. De krävde totalt cirka 40 000 euro lönefordringar från Finturist.
Där blev det stopp.
Stämningsmannen hade svårt att få tag på personen bakom Finturist. När man äntligen nådde honom, använde han alla medel som kan tänkas, för att förlänga rättegången. Han blev bort från rättegångsförhandlingar, krävde att man skulle flytta på dem och ställde krav på ytterligare utredningar. När en av domen utfärdades, krävde han avbrytning av verkställigheten.
Förlängningsförsöken var effektiva. De visade sig vara mycket lönsamma för arbetsgivaren.
Pepe Tirronens fall avgjordes på hösten 2024. Vid det skedet hade Finturist-företagaren redan hunnit köra ner verksamheten och organiserat tillgångarna annanstans.
“Arbetsgivaren ropade i telefonen, att jag inte skulle ringa mera
Arbetsgivaren ropade i telefonen, att jag inte skulle ringa mera
Finturist dömdes att betala Tirronen ett par tusen euro, men företaget hade inget kvar varifrån att betala. Till slut fick Tirronen pengarna från lönegarantin.
För de andra gick det ännu sämre.
Slutgiltiga domen i Timo Räsänens fall kom förra året: cirka 4 000 euro obetalda löner att få. Han har inte fått något av det. Inte ens lönegarantin är längre till hjälp, eftersom domstolsförfarandet räckte längre än fatalietiden.
För Denis Iakovlev dömdes Finturist i fjol att betala cirka 34 000 euro, men slutresultatet för Iakovlev blev detsamma som för Räsänen.
– Hittills har jag inte fått något. På pappren står alla siffror som företagaren borde betala mig. Men inte kan man med det pappret handla i matbutiken.
Efter allt detta fortsätter Denis Iakovlevs rättegångsplåga. I hans anställningsförhållande med Finturist, handlade det inte bara om obetalda löner.
Språkläraren Olga Kuusela var den första som förstod saken: Iakovlevs arbete var inte arbete, utan arbetsrelaterad exploatering. Kuusela kontaktade bland annat hjälpsystemet för offer för människohandel och sökte modigt hjälp åt Iakovlev.
År 2024 väckte åklagaren åtal mot Finturist-företagaren. Han åtalas för grovt bokföringsbrott, två grova skattebedrägerier – och grov utpressning som riktats mot Denis Iakovlev.
I Finland är det sällsynt att arbetsgivarna hålls personligen ansvariga för brott mot anställningsvillkoren. Denna gång hände det trots allt.
Tingsrätten utfärdade domen i fallet i början av året och fann företagaren skyldig i alla punkter. Han ålades bland annat att betala Iakovlev 4 000 euros ersättning för lidande.
Företagaren överklagade dock till hovrätten, och därmed pågår behandlingen av fallet fortfarande.
Denis Iakovlev, Pepe Tirronen och Timo Räsänen lämnade Finturist bakom sig för flera år sedan. Utdragna rättegångsmålen har dock gjort att de inte glömt saken. Alla plågas de av samma fråga: Hur kan sådant här hända i Finland?
Hur kan det ta så lång tid att få rätt? Och vad är poängen med en dom som bara blir verklighet på papper?
– Till mitt rättsförstånd går inte ann, att gärningsmannen kan dra ut på helheten i en oändlig väva. Domstolen endast såg på, när han förde sitt spel. Jag är mycket besviken på grund av det, säger Räsänen.
– Arbetsgivaren kunde utnyttja finska myndigheternas naivitet. Han exploatera oss och tjänade in pengar på vår bekostnad, men fick praktiskt taget inget straff, säger Iakovlev.
Även Finlands Advokatförbund har kritiserat rättegångarnas längd. Enligt förbundet är Finlands långsamma rättssystem en skamfläck, som hotar medborgarnas rättssäkerhet. Samma säger många andra sakkunniga.
Trots sin besvikelse tror inte Iakovlev, Tirronen och Räsänen att det var onödigt att föra saken till domstol. Tvärtom. Tack vare dem, kan Finturist-skumföretagaren inte längre fortsätta sin affärsverksamhet.
– Åtminstone fick vi en bov bort från Finland. Också det nöjer, säger Räsänen.
Alla tre hittade nya arbetsplatser efter Finturist. Denna gång bra arbetsplatser, där saker och ting sköts som de ska.
– Även nu är jobbet hårt, men man följer reglerna. Det är en enorm skillnad, säger Iakovlev.
Tanken av en rättegång kan verka skrämmande, om man inte ens någonsin följt på en sådan som åskådare. Pepe Tirronen säger att spänningen trots lade sig snabbt.
– Facket och juristen hade gjort ett så bra arbete, att det inte fanns något att oroa över. Det lönar sig att lita på sakkunniga, säger Tirronen.
– AKT stödde och hjälpte i varje skede. Vi ringdes och skrev många meddelanden med funktionären. Också med juristen var vi ständigt i kontakt. Han upplyste vad som pågick och vad till näst.
Även Denis Iakovlev och Timo Räsänen är nöjda med den hjälp och stöd facket gav.
– Personerna på AKT reagerade snabbt, var professionella och hjälpte till på alla sätt. Det fungerade bra, säger Iakovlev.
Trion har ett gemensamt budskap för alla arbetstagare: Anslut till facket. Kontrollera att lönerna är korrekt utbetalade. Om inte, reagera omedelbart.